Saknade liv
Idag va jag hemma på landet och tog äntligen tag i mitt rum som stått superstökit i säkert 2 år. Blev inte helt klar men fick ändå gjort en hel del. Bland alla prylar hittade jag grattiskort från mitt kalas då jag fyllde 20 år
I högen fann jag ett kort från min älskade farmor som hade skrivit så fint. Känns skönt att läsa nu då hon gått vidare. För er som tycker de är svårt att läsa förtydligar jag " Gratulerar på de hjärtligaste till de 20 åren! Kära Martina jag önskar dig allt gott som tänkas kan för framtiden, Farmor Margit" Är de inte fint =) Tack farmor för de fina orden
Nästa grattiskort kom från Ann-Marie o Lars. Känns så konstigt. Hade aldrig, aldrig någonsin kunnat föreställa mig att lilla Ann-Marie inte skulle finnas kvar ca 4 år senare. De är helt ofattbart, så därför betyder detta lilla grattiskortet väldigt mycket. Vet att hon hade gjort de själv med stämplar och glittertuber och jag tyckte de va så fint. Kära Ann-Marie va jag saknar dig, hoppas du vet att jag tänker på dig!
Du behöver en liten skattkista för sådana här minnen Martina. De behöver samlas på ETT ställe för annars kommer de att försvinna i mängden eftersom åren går och det samlas fler sådana här ovärderliga små saker.
Kanske den lilla kistan som står här hemma bakom tv'n skulle passa till detta? Den är ju din vet du :D
Ja de har du rätt i, va många kistor jag äger inser jag nu =S hihi. Synd att den är den färgen som den är dock, passar ju inte så bra i mitt morderna hem ;D
