..Through My Eyes..

Tror att folk ofta har uppfattat mig som en väldigt självupptagen person, och de kan säkert stämma. Men jag har insett att jag bryr mig på tok för mycket om andras problem, jo faktiskt. Jag vill att alla ska må bra och jag ägnar timmar åt att tänka på hur synd de är om vissa personer, försöker hitta lösningar på deras problem och ställer upp hit och dit. Jag är alldeles för tillgänglig helt enkelt, men de värsta är all energi jag lägger på att må dåligt över andras problem, sånt som jag egentligen inte borde beröras av.

Visst tycker jag de är kul att ”lösa” problem och få folk att må bra, men jag glömmer bort mig själv i allt. Jag har insett att jag måste fokusera på min egen hälsa före andras. Om någon berättar någon jobbigt för mig så måste jag lämna de när vi säger hejdå och inte gå o älta de i efterhand. De är inte helt lätt dock. Jag har mina egna problem så att andras bekymmer ska sänka mig mer, de är de minsta jag behöver.

Men värst är de väll kanske då man nu har lagt ner mycket tankar och kärlek på någon som visar sig inte värdesätta de som man trodde. Träffade någon för ett tag sedan (Nej detta är inte Koffe och inte heller en hemlig älskare..hehe) som kändes som en kopia av mig själv på nått vis, jag kan inte förklara hur de kändes. Men de klickade helt enkelt och jag litade på va mitt hjärta sa och släppte in den personen direkt. Jag hade dock fel, och de gör ont. När man inte kan lita på va man känner i hjärtat, va fasen ska man då lyssna på? Jag lär mig aldrig att jag ska bearbeta folk innan jag släpper dem in på livet. Tyvärr öppnar jag mig lätt men har skit svårt för att lita på folk, konstigt de där….

Hoppas att man lär sig med åldern, jag satsar på o bli gammal o vis =P hehe