Tingsrätten



 

Som jag skrev i måndags så va jag i Tingsrätten Skövde igår för att vittna. Känner att jag kanske borde ge en lätt förklaring på de så ni inte undrar va jag nu hittat på för hyss =P

 

För ett antal månader sedan bad en berusad man mig och mamma om skjuts hem, men vi sa nej. Därefter blev han våldsam och betedde sig hotfullt. Vi ringde polisen eftersom att han betett sig så pass onyktert och hotfullt. Han skulle dessutom försöka cykla hem via bilvägen vilket inte verkade så passande. Polisen kom och satte han i fyllecell och tyckte vi skulle göra en anmälan. Dock ville vi inte att de skulle gå till rättegång eftersom att vi mest gjorde de för hans skull, och med tanke på att han kunde bete sig hotfullt mot någon mer och va en fara i trafiken.

 

Dock höll inte åklagaren med och ville ge han ett straff, så vi fick fast än vi inte ville åka till tingsrätten och vittna om händelsen. Jag har absolut inget emot att vittna, för tycker att gör man fel så bör man tillrättavisas. Han får supa hur hårt han vill och gärna fråga om skjuts, men då ska han godta ett nej och visa respekt därefter. Vi viste ju inget om mannen i fråga, om han va alkis eller bara hade en dålig dag. De visade sig dock då han klev in genom dörren. Hans kläder sa att han kanske inte har de så lätt och att de inte va första gången han va berusad på dagen.

 

Efter en lång väntan va de dags för oss att vitna, och de va en ny upplevelse. Känns bra att ha den erfarenheten med sig nu =) Om de händer nått mer allvarligt någon gång så vet jag ju hur de funkar. Då vi hade fått berätta lite och de led mot sitt slut läste åklagaren (tror jag de heter..eller domare kanske? hehe) upp att han va ogift och hade höga skulder. De va den tyngsta delen av själva rättegången. De fick mig att känna mig så taskig, jag vill inte sparka på någon som ligger och som hamnat fel. Vill att alla ska kunna få en ny chans. För alla kan hamna fel och gör man de kan de va väldigt svårt att ta sig upp igen om problemen fortsätter komma.

 

Men jag gjorde inte detta för att skada honom mer och jag hoppas han såg de på mig att jag inte ville han något illa. Och jag hoppas att han får ett straff i form av något arbete som kan få honom att känna sig uppskattad och kanske börja om.


Kommentarer
Postat av: mamman

Bra skrivet Martina :D



Jag tycker det var bra att det framgick i vår berättelse att vi inte ville att det skulle gå till åtal. Mannen i fråga måste ju förstå att vi gjorde det för hans och alla medtrafikanters skull.



Nu är det historia och jag har en känsla av att den s.k. rättegång inte för vare sig från eller till för den mannen. Tror inte han brydde sig ett dugg faktiskt utan satt där bara för att han måste. Kanske var han till och med hämtad och ditforslad av polisen?



Nog om detta. Dags att gå vidare :D

2011-04-13 @ 18:50:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0